Kände mig bara tvungen att skriva ett inlägg. Ett inlägg med en massa blandade känslor. Skolan tar kål på mig och jag lämnar in uppgift efter uppgift, uppsats efter uppsats. Håller just nu på med en samhällsuppsats som är så sjukt ointressant att ens läsa rubriken på så jag förstår inte ens syftet med den. Helt meningslös.

 

Nu till de positiva som även är de viktigaste känslorna. Vi har haft case på skolan som denna gång innebar att samla in pengar till Laris änglar vilket har varit rätt så kul. Tog en fika med mamma på stan och röjde undan en hel del julklappar på samma gång vilket var skönt då även jag nu är ute i tid med detta julklappshandlande. Appropå snack om  jul  nudå. Har nog inte längtat till en jul så mycket som till denna jul sedan jag var liten. Jag är så sjuk förväntansfull på julkalendern som för övrigt är fortsättningen på min absoluta favorit genom tiderna, baka alla dessa bullar och bakelser man gör under jul, känna lukten av jul och värme, se snön falla utanför fönstret och slutligen så kommer jag ju även att få spendera min jul med världens finaste pojke också. Jag tror ingenting kommer kunna förstöra denna jul. Förhoppningsvis blir det den bästa på länge.

 

Fick en kommentar här nedanför där någon frågade vem jag var tillsammans med och som gärna ville ha svar i ett inlägg så jag passar väl på att ta det i samma veva när jag bestämt mig för att skriva. Haha känns sjukt konstigt att sitta och skriva sånt här just här men jag drar en kort liten historia nudå: Han heter David Eliasson och är född 1993, han har mörkblondt hår och världens finaste ögon. Han är alnöbo liksom jag och har världens snällaste och finaste familj samt humor och humör snarlikt mig dock en lite längre aggressionsstubin. Gulligt va? ... Skämt åsido men han är iallafall världens bästa.